Pennan fylld av samhällskommentarer och humor
Kombinationen
att skriva och teckna - den gillar Leif Sjöström, pappa till serien Folkets
Dagblad. Han har nämligen en bakgrund som skrivande journalist, men började
småningom kombinera text och bild för att sedan bli serietecknare på heltid.
I dag publiceras Folkets Dagblad 4 dagar i veckan i Vasabladet (Vbl), medan
Åbo Underrättelser och Västra Nyland publicerar den två dagar i veckan.
Men egentligen startade allt långt innan dess. - Redan under högstadietiden skrev jag för tidningar och tecknade för skrivbordslådan. Jag tränade medvetet att lära mig rita cartoons, det vill säga kommenterande teckningar, säger han.
I början handlade det mycket om tidningscartoons, det vill säga enbildsteckningar. Den allra första serien började han med 1982 för Österbottniska Posten (ÖP). Serien hette Bottningar och tanken var att förankra den i närmiljön, det vill säga finnas här och nu.
- Vi körde hårt med österbottniska serier på ÖP då. Vi hade faktiskt fem olika serier med österbottnisk anknytning, berättar Leif.
Småningom började han jobba som reporter på Vasabladet och i den vevan tecknade han Helgens Nyheter för Vbl. Men 1991 föddes Folkets Dagblad och då blev han Vbl:s serietecknare på heltid. Men skrivandet övergav han inte - den tar sig endast andra uttryck när den kombineras med bild.
- Texten är mycket mera komprimerad. Man måste hitta kärnan i det man vill säga, konstaterar han. Men konceptet i Folkets Dagblad har mycket gemensamt med Bottningarna. Fortfarande handlar det om att finnas här och nu.
- Har man en lokal anknytning blir man också angelägen på ett annat sätt, säger Leif. Men visst har Folkets Dagblad också tagit in en hel del rikspolitik.
- I dag handlar det mera om samhällskommentarer, medan mina tidigare serier mest handlade om allmänmänskliga vardagssituationer, säger Leif.
Unikt med verkliga personer
Det som gör Folkets Dagblad unikt, också i internationella sammanhang, är det faktum att huvudrollerna i serien innehas av verkliga personer. Och vissa personer är mera tacksamma att teckna än andra. En sådan person är president Tarja Halonen.
- Det är hela hennes sätt. Hon är självständig och mänsklig. Det ger henne intressanta drag. Dessutom har hon två katter och en sköldpadda. Det är roligt för en serietecknare, säger Leif, som låtit katterna hänga med i serien ett otal gånger.
Det finns också situationer som en serietecknare gärna tar fasta på, exempelvis politiska val. Då är nämligen politikerna tvungna att vara tydliga på ett helt annat sätt än tidigare och allt de säger blir mera tillspetsat. Men Leif Sjöström betonar att han inte vill odla ett politikerförakt.
- Jag betraktar politikerna som människor på gott och ont. Även om serien är samhällskritisk vill jag inte bädda för politikerförakt. Däremot hoppas jag genom min serie att öka intresset för samhällsskeendet och det politiska livet.
Att teckna en samhällskommenterande serie - Leif definierar den själv som en blandning av humorserie och tidningscartoons, det vill säga politiska enbildsteckningar - kräver dock en del förberedelser. Framför allt gäller det att följa med medierna, såväl tidningar, radio som tv. Det gäller att vara alert.
Men också kommentarer som fälls av vanliga människor är viktiga. Kommentarerna avslöjar vad människorna reagerar på.
- Värst är att komma tillbaka efter semestern om man till exempel varit ute i skärgården och inte följt med medierna. Då kan det dröja ett par veckor innan man känner att man kommit i gång på allvar, säger han.
Våga vara personlig
Leif Sjöströms råd till unga tecknare är att vara personlig.
- Stirra er inte blinda på andra serier, även om ni kan lära er en hel del av dem. Studera andras stilar. Se vad som tilltalar er, men våga hitta er egen stil, säger han.
Och samtiden, det vill säga den verklighet som finns där utanför, den skall man heller inte skygga för.
- Ni är experter på er egen verklighet. Den kan ni bäst. I stället för att imitera amerikanska actionserier skall ni se er egen verklighet. Där kryllar det av uppslag, säger han.
Många utgår från en rolig historia de hört och återger den i serieform. Och egentligen finns det inga gränser.
- Man kan utgå från vad som helst. Allt kan omarbetas till en serie.